Tackar min häst för mycket
Jennifer är äntligen hemma nu så jag försöker vara med henne så mycket som det går. Samtidigt är jag så trött just nu, det är mycket som händer samtidigt. I tisdags kändes det så jobbigt att fara ut och rida i snövirvlet, både hästen och jag var blöt och kall, men Baidah hade något som inte jag hade, glädje! Så jag var otroligt glad att jag ändå for ut, hon var så himla busig och glad! Stor och härlig galopp det lilla vi galopperade i snön och tänk vad ett bocksprång kan göra för själen ibland alltså! Jag förstår nog varför hästarna busbockar ibland, det är ändå härligt att bara flyga lite okontrollerat ibland!
Även igår, det kändes tungt att fara på träningen men väl där kan man ju släppa livet lite en stund, och fokusera på annat och ha trevligt. Vi började inte riktigt lika mycket på noll igår som vi gjort vissa gånger. Och någon liten utveckling åt rätt håll kom vi nog till med ridningen, vi måste bara kunna komma dit redan från början nån gång så vi faktiskt kan träna på annat än att klara av att bara rida.
Men ändå, det må vara jobbigt vissa dagar att ha stallet som en extra tidskrävande del men väl där så är det ju där jag oftast samlar ny energi. Det går inte att stressa med allt i stallet, och hur bråttom jag än har hem eller hur trött jag än är så finns det alltid tid för en liten stund extra att bara hänga med hästarna. De klagar aldrig, de är alltid glad att se en och de uppskattar liksom varje sekund man delar med dem, och då ger jag gärna mycket av min tid till dem. 
