Vi travade på långa tyglar, hon hade fått sin massage och var så avslappnad. Tills det var en balplast av nått slag som rymt under blåsdagarna och skrämde Baidah till att vända hem på en 5öring. Jag oberedd slungades ned i backen på knä, höll i henne men hon drog omkull mig på rygg och drog mig en bit så jag tänkte att nää nu blir hon mer rädd, bättre jag släpper. Jo visst. Upp på landsvägen och ge mig en hjärtattack. Skitunge. 

Så jag ringde pappa, ringde farfar men var ändå först att få tag på henne. Tränset satt som det skulle med halsrem och allt. Paniken jag hade över att tyglarna kanske hängde runt benen med tanke på att jag drogs i dem. Titta på benen, helt fin! En sko var tappad. Så walk of shame tillbaks för att leta den, jaa hon fick följa. Hittade den ca 100 meter från där hon dumpade mig. Jag drog på skon, gick ned till pappa, han och Annukka tittade på henne och hon såg bra ut tyckte dem(och jag av det jag såg) så jag hoppade upp och skrittade henne 40 lugna och underbara minuter efter kaoset. 

Hemma fick hon hovarna kladdade med bra lera, ordentligt linimenterad över rygg, rumpa, lår och armhålorna. Sen fick hon gå ut till en ny halmbal. Hon mådde bara bra! 

Och det går nog ingen nöd på henne under helgen jag är borta. Jag har öst på med halm i vindskyddet och gjort det mysigt och fint. 

Vårt drama

Och jaa jag öppnade balen mer än det som syns😇