Nu ställer vi westernbootsen på hyllan ett tag!
Nu har vi ju betat av westernsäsongens sista två tävlingar här uppe, det känns både tråkigt och skönt just nu.
Förra helgen åkte vi med fullastat släp på lördagen till mamma i Lycksele där jag, Baidah och Snorkfröken övernattade för att få med oss mamma som ponnymamma till tävlingen på söndag. Baidah tyckte det var helcoolt att åka tillbaks till sin hage hos mamma och det var väl hur trevligt som helst att få med sig lillasyster på äventyret! Lillasyster tyckte det var helt okej och hälsade på Trimma över staketet. Hon brukar ju vara rätt dominant men hon har aldrig gjort ett ljud mot någon av sina gäster så hon verkar ju tycka att de var helt okej!
Tävlingen i Piteå gick lite långsamt. Vi var där i tid och så men jag trodde inte att vi hade jättemycket tid så efter anmälan lastade vi ur och borstade hästarna och jag började rida fram Baidah medan mamma bekantade sig med Snorkfröken och vilken stressnivå hon tänkte ha över att bli lämnad av Baidah. Hon skötte det alldeles utmärkt med enbart gnäggningar men inget bråk. Gnägga måste man ju få göra lite när man är liten och ny på ett ställe och dessutom blir övergiven av storasyster hela tiden som går på andra ridbanor och in i ridhus!
Baidahs första klass var Reining. Den hade kunnat gå bättre helt klart om inte Baidah gärna hade försökt dra ut mot snorkfröken. Jag var missnöjd efter ritten men nu i skrivande stund kan jag inte riktigt komma ihåg varför, det kanske var känslan. Snurrarna var dåliga men i övrigt var det nog inte kaos. Jag har inte fått några protokoll ännu.
Sen var det Snorkfrökens tur att göra sina två klasser i Trail at Hand C och D. Jag fick helt klart veta innan start av henne att hon var less, vilket är helt förståeligt med tanke på att hon fick vänta i nästan två timmar innan det var dags plus två långa resor med övernattning. Det gick ganska lika i båda klasserna. Baidah stod lugnt nere i hörnet av ridhuset och tittade på. Jag väntade mig inte alls att det skulle gå särskilt bra med tanke på vårt läge men hon gjorde allt jag bad om. Banan började med trav mellan slalomkoner och en volt, vi höll kanske inte traven perfekt men det är en svår volt att springa med handlern på utsidan. Sen in över en bom och in mellan två andra för att stanna och backa ett L, det gick stressigt men väldigt bra - hon hade nog koll själv på var hon backade för jag hann inte riktigt styra henne, men vi får väl tacka träningen för det! Sen var det fram över skrittbommar och resten av banan pekade mot Baidah. Så hon hade ett väldigt sug fram till grinden och över bron, som hon gjorde galant enligt mig och sen in i en box där vi skulle göra en vändning. Denna vändning gick inte bra första gången då hon bara ville gå ut och ned till Baidah men hon gjorde det tillslut. Andra gången gick det mycket bättre! Prisutdelningarna gjorde hon ju helt legendariskt. Hon vägrade stå vänd från Baidah så medan alla andra hästar stod och tittade mot publiken så stod Snorkisen med rumpan mot dem istället, hahah!
Efter detta lämnade vi Snorkisen i släpet som skötte det helt galant ensam, mamma sprang och kollade till henne med jämna mellanrum med hon var så duktig! Baidahs nästa klasser var Trail C och D. Trail C var väldigt hafsigt. Det var samma bana som Snorkisen hade förutom att vi började med grinden och där grinden var förut var nu sidepass. Grinden fick man ta med valfri hand men där vi började ifrån blev det mest naturligt att ta den med höger hand. Det vill dock inte Baidah så jag gjorde en fuling och vände liksom för att ta den med vänster istället. Då gjorde hon det bra. Sen var hon lite fånig på bommar och så, backa i L gick bra men att galoppera över bommar var ingen höjdare. Under sidepassen hamnade vi alldeles för långt bak på bommen så det var dumt att jag inte korrigerade det. Bron gick väl bra för att vara Baidah och vändningen var okej kändes det som. Det var ingen höjdarritt och jag var inte nöjd efteråt men denna klass var bara för uppvärmning inför D som gick mycket bättre! Så jag var glad att vi lyssnade till Ingela som tipsade att vara med i två trailklasser så hon kan titta på grejerna i en klass och sen göra bättre ifrån sig under andra! I D fick vi ta segern men motståndet var inte så stort, två ryttare dök inte upp så vi blev bara två kvar.
Sista klassen var Ranch Riding D. Det kändes såå bra på framridningen. Bytena satt fint och det kändes som att jag fick ut henne bra längs spåret och så. Tittade lite på de andra ryttarna och jag hade en bra känsla. Så var det våran tur och det började helt okej med skritt, trav, ökad trav, halt mitt på banan, sidepass och snurr åt båda hållen. Sen började kaoset. Baidah skulle INTE fatat galopp längs spåret och läktaren var farlig. Så det liknade ingenting där nere, bytet blev ett bocksprång och sen glömde jag att vi skulle sakta av till trav hehe... men stoppet och backningen var ju bra som vanligt iallafall.. Vi kom sist. Lite tråkigt kändes det att ha åkte så långt för en halvdålig dag. Alltså hästarna har ju skött sig jättebra och verkligen kunnat hantera att lämna varandra men det är tråkigt när man inte presterar riktigt och vi var heller inte jätteimponerade över tävlingen.
Igår var det tävling hemma i Vännäs för bara Baidah! Träningen på trailen som jag hade dagen innan gick inte jättebra. Jag förstod ju helt klart inte allt i mönstret för Ranch Trailen. Så jag och Baidah tränade på att släpa däck runt en kon och Baidah tyckte det var livsfarligt. Visade sig sen att det var en kapppa vi skulle ta och inte släpa. Vi tränade på upphöjda skrittbommar som det blev världens bråk om men på tävlingen visade det sig tack och lov inte bli upphöjda bommar.
Det blev en tidig morgon för mig då jag skjutsade grabbarna till tåget mot Abisko så Baidah fick en ordentligt raggardusch på morgonen.
Trail D var första klassen och det började katastrofdåligt. Baidah skulle ICKET gå upp på bron. Så jag trodde nästan att vi hade nollat oss redan där och jag tänkte för en kort stund at vi kanske skulle skita i denna klass och lägga en volt och ta bron igen bara för att hon var så fånig, i förebyggande inför nästa klass. Men vi forrtsatte, travserpentiner och galopp över bommar gick ganska bra, hon kom nog inte rätt över bommarna men hon höll iallafall galoppen och det kändes ju som steg 1 att klara av. Sen skulle vi trava två vändor genom en box där bommarna var lite läskiga. In i ett U och backa gick bra, över skrittbommarna gick också bra och sen hade vi bara grinden kvar - jag hann tänka att gud vad skönt! Det är ju hennes grej. Men så stötte hon i benet i grindstödet och då var den äcklig. Så där och då blev jag så trött på fjanteriet och tänkte att skit samma, nu går vi fram och backar om men nej. Vi hamnade bara längre och längre bort och jag fick för första gången släppa grinden. Jag vinkade hejdå till domaren och vi lämnade. Så fånigt. Hade jag inte blivit så sur på fjantet så hade jag säkert nått att hänga tillbaks grinden om jag sträckt mig, förutsatt att Baidah hade stått still men jaa.. Trots allt blev vi inte diskade så det var ju en överraskning!
Ranch Trail D började med en bro och sedan tre stora stockar direkt efter, dessa var livsfarliga också. Särskilt när de hade teamat ihop sig med bron. Så hon tog ett steg på bron, klev av åt sidan och sen försökte jag få in henne mellan stockarna för att sen vika ut över en.. inte var det vackert men vi hade ju provat alla hinder. Sen var grinden direkt efter och den gick lika dåligt som i klassen innan så jag släppte den där med. Var så sur att jag glömde fokusera och vi tog fel galopp fram till kappan. Det gick bra att ta kappan och rida runt konen med den, men när jag skulle hänga tillbaks den så var den också farlig. Så baidah bara gick längre ifrån hinderstödet, Jag tittade upp på Martina i speakertornet som skakade på huvudet åt oss, haha. Jaa mina vänner, min häst, det var inte vår dag för trail. Sidepass gick iallfall bra och att vända upp och backa in mellan två bommar gick bra. Sen skulle jag kliva av, lyfta en hov, leda henne några meter och grount tiea henne för att kasta lasso. Det gick också bra. Men jag var ju inte nöjd, trodde helt klart vi var diskade i denna klass men icket det!
Ranch Ridingen kändes precis som i piteå bra på framridningen. Men även inne på banan gick det helt okej. Vägarna var det dåliga, men gångarterna kom där jag ville ha dem, Bytet gick helt okej bra och så. Inget kaos, bara att jag inte fick ut henne till spåret. Vi blev 4a av 7 deltagare här med 67.5p så det kan jag leva med.
Reingen blev vi nollade på första momentet. Kommentaren var fel mönster så jag måste ju ha missat ett varv av alla snurrar i spinnen. Sen så var vårt största problem att Baidah är lite överambitiös med att byta galopp när vi väl gjort det några gånger. Då är hon helt stensäker på att det är vad vi ska göra varje gång vi kommer till mitten, trots att jag varit noga med att inte rida på renodlade åttor med byten, utan att jag lagt flera volter åt samma håll innan ett byte. Men inne på banan så ville hon byta efter den första av våra tre volter åt vänster vilket resulterade i en korsgalopp som hon var stark nog att hålla nästan imponerande länge! Sista biten orkade hon inte så vi fick ett travavbrott. Volterna åt höger gick bättre och bytet sen kändes okej. Rollbackarna flöt inte som de brukar göra. Men den här klassen trodde jag inte att vi var diskade i men så var det, det är inte lätt med 4 spin åt vänster och sen 4 spin åt höger att hålla koll på alla varv. Shit happens!
Jag var helt slut efter den här tävlingsdagen, tråkigt att avsluta säsongen så här men det känns skönt att ta en paus, tror att Baidah håller med faktiskt!
