Bella 6 Maj
Det känns så konstigt att det är 3 år sedan du lämnade mig. Eller jag lämnade dig. Det har hunnit hända så mycket sen dess och det känns som att det har gått mycket mer tid. Jag önskar så ofta att vi hade fått ett annat liv tillsammans, där du fick vara frisk och vi faktiskt hade fått kunna visa alla vad vi gick för, och där du hade fått bli den gamla ponnyn som skulle få följa mig genom alla äventyr.
Men jag är stolt över dina år hos mig för jag tror inte att du hade kunnat få det mycket bättre. Iallafall så gav jag dig allt jag hade och hela mitt hjärta. Det finns inget jag ångrar med dig, för vi hade så himla mycket tillsammans trots att vi inte kunde ha allt. Och jag vill tro att du och jag hade mycket tillsammans, som vissa bara kan drömma om att hitta.
Din årsdag behöver inte heller vara en tung dag, även om den är det, men den den kan även få vara en dag där jag minns allt bra och fint och allt du gav mig. Jag säger inte att jag inte tror att jag kan ha det jag hade med dig igen, för jag tror inte att det är långt bort, utan att du lärde mig hur man har det.
Även om ingen häst är den andra lik och även om man älskar och bryr sig om dem lika mycket, så är det ändå annorlunda, men samtidtigt samma? (Mitt huvud är så rörigt och jag tycker synd om de som läser detta och inte ens fattar en femtedel av vad jag försöker få fram)
Min Ängel, jag saknar dig!
Varning för bildbomb
Du som alltid låg ned med mig i boxen, även vår sista dag! Det finns helt galet mycket bilder på dig från gången och boxen, när du hjälper till att gräva ut spånet ur kärran och helt värdelösa bilder som jag tagit i mörkret i hagen. Bilder som någon annan inte får ut något av att se men som jag kommer ihåg att du gjorde något roligt just då. Många bilder jag inte hittar också, i röran på hårddisken med bilder från 4 datorer, dubbletter överallt och guldkorn bland albumen med hela mina mobilers foton.
vid 3:14 i den här filmen är det roligaste klippet jag vet, när Bella och E-Type busar!
