Sportcupen 2018

Lovah var som sagt Baidahs inhoppare, jag hann rida henne i dryga två veckor innan sportcupen. I början gick det väldigt bra och hos Emelie så var vi tydligen inte alls på samma blad längre. Men väl nere på Näsbyholm så kändes det bättre igen! 
 
Bild från invigningen då Elin red i blandat klassiskt och westernutrustning och med Lovah som handhäst genom grind, bommar och bro!
 
På fredagen hade vi bara utställningen, Lovah var så fint sminkat och fin i haltret och jäklar vad hon skimrade, fick till och med en kommentar av en annan deltagare om hur fint hennes man glittrade! Elin hade någon magisk spray som jag antar att jag måste hitta likadan av!  
 
 
På lördagen hade vi Speed till att börja med, och som jag sa där: Varje år är det väl någon som måste rida utanför banan och ingen hade gjort det när det var vår tur, och vi var sist ut, så det är klart att vi drig utanför banan och blev uteslutna... oops. Men mitt största mål med speeden var att överleva och det gjorde vi ju! Lotta tyckte att det såg väldigt lovande ut i början och sa tillochmed att hon trodde vi skulle bli topp tre, kanske sa hon det bara för att vara snäll, men sagt är sagt så nu tror vi på det, haha!
 
Sen var det dags för reiningen, och vi ska inte glömma att nämna att jag satt på en häst som inte alltid älskar att galoppera. Just innan vi skulle in var det dessutom en person som var tvungen att göra mig jätteupprörd. Så med hyfsat dåliga förutsättningar, en stressad och upprörd ryttare, så skötte sig Lovah helt fantastiskt. Hon fattade fel galopp två gånger, när vi väl fick rätt så drog hon ut mot utgången eftersom sargdörren stod öppen, men sen flöt allting jättefint måste jag faktiskt tycka, med tanke på hur lite vi hunnit träna! Vi kom 3 av 5.
 
På lördagkvällen hade vi Liberty, en typ av utställningsklass där man släpper hästarna lösa till musik. Jag och Elin skulle dock skojja till det och började med att släppa Lovah till låten Holding out for a Hero, och sen kom Grand indundrandes till låten I am the One and Only, så fick de showa tillsammans. Domaren kunde dock inte göra en rättvis bedömning på vårt lilla nummer så vi fick ingen färdig bedömning. 
 
När söndagen var kommen så var det dags för Ranch Riding. Vi började mönstret och Lovah ville inte galoppera. jag vet inte vad som hände men då bara blev jag världens nervvrak. när vi kom fram till bommarna så såg jag att de låg fel, det bomparet som är närmast ska ha längre avstånd mellan eftersom att man ska sidepassa över dem. men de hade lagt bommarna längst bort med längre mellanrum istället... så vi red färdigt mönstret, och den sista biten blev faktiskt bra. men så när vi red därifrån så ropade Elin att jag skulle få rida om eftersom att mönstret låg fel, jag tittade på de andra ryttarna som skulle tävla och de tyckte också att jag skulle få rida om. Så jag frågade domaren och det fick jag, så när de hade fixat mönstret rätt så var det bara att rida om. Elin hann säga åt mig att ta det lugnt, inte bli nervös och rida ordentligt, för Lovah känner direkt när jag blir nervös. Det gick mycket bättre andra gången, eller iallfall den första delen av mönstret. andra delen av första ritten var ju bra. Vi slutade då som 4 av 5. 
 
Sen var det bara fartgrenar kvar. 
Polebendingen var jag dönervös inför. Vi hade inte fått till galoppen mellan slalomen nån gång så jag visste inte vad jag skulle vänta mig eller ens försöka med. säkrast vore ju att trava både för att inte missa pinnar och för att det fanns en risk att hon skulle sura om jag bad om galopp. Men Lovah bestämde nästan själv skulle jag säga. Hon bara galopperade och var hur duktig som helst båda heaten! Elin tyckte även att hon såg ut att ha roligt och det är ju det viktigaste! Vi slutade som 4 av 8 araber men även som 4 a 10 hästar totalt, räserponnyn!
 
Barrelrace var sista grenen. Där hann vi bara rida ett heat innan en tråkig olycka inträffade och vi avbröt, så bedömningen blev enbart på första heatet. Hon var även här riktigt duktig och galopperade på bra mellan tunnorna. Vi slutade som 2 av 3 araber.
 
Jag är så nöjd med Lovah efter tävlingshelgen, hon har verkligen ställt upp och gjort sitt bästa under våra förutsättningar. Nu väntar vi på bildern från Pauline Högdahl som kommer gå att se på hennes hemsida, hogdahlfoto.se
 
Elin fick också med sig en del rosetter hem med Grand och Lovah och Grands son Dawar som vi hade med oss, nästan hela familjen var på plats, bara Snorkis som var hemma!

RSS 2.0