Jag blev typ som ett barn när jag fick höra att en katt skulle flytta in i stallet. Jag ser inte mig själv som en kattmänniska, alltså jag skulle aldrig komma på idén att skaffa en katt. Men när det kommer en katt från djurskyddet som verkar vilja leva ute och inte in i någons tråkiga lägenhet, och pappa vill ha en katt i lagårn så kan jag ju inte annat än välkomna den med kärlek in till stallet! Så vi ställde iordning som hastigast där inne och katten skulle bo in sig i tre veckor tydligen. Det gick inte så bra - efter ett halvt dygn så hade katten rymt. Dörren stod vidöppen på morgonen. Det går ju inte att göra så mycket mer än att hoppas att hon kommer tillbaka. Vilket hon gjorde, ett och ett halvt dygn senare. Eller en grannflicka hittade henne i ett dike i närheten. Så nu är hon instängd i stallet igen tills det känns som att hon vet var hon hör hemma, sen får hon nog börja gå ut. 

Hon är iallafall hur mysig som helst att stå och gosa med! Baidah blev jätteglad när jag höll upp henne så hon kunde borra in näsan och nosa på den mjuka pälsen, precis som hon gjorde med kaninerna, mys!