The write of shame
Jaa, när jag varit borta så här länge vet jag aldrig hur jag ska komma tillbaks och då blir jag bara borta från bloggen ännu längre. Men hej Hörni! Som vanligt tappar jag skrivlusten helt när det är något konstigt med min häst. Fråga mig inte varför. Jag grubblar för mycket för att veta vad jag ska göra. Baidah gick ju sitt superpass, sen fick hon några lugna dagar och så var hon plötsligt inte fräsch. Upptäckte att något öppnat upp sig bak i ballen på den hoven, och på samma sida, som hon var dålig på i somras. Så det är mycket möjligt att det var en hovböld i somras som kanske legat och lurat för att ta sig ut uppåt istället nu några månader senare. Hovslagaren tog ju ned trakten ordentligt där för att avlasta, så vad vet jag, det kanske slutade trycka på hovbölden? Två veckor innan detta började hon äta ett pulver för att boosta och detoxa, så det kanske hjälpte till att driva ut skiten? Eller så var det inte det som var problemet över huvudtaget? Jag vet inte, men nu har hon iallafall återhämtat sig och vi är smått igång igen och hon är så glad! Det har varit en hel del galopperande och race i hagen under hennes lugna två veckor!
Igår så blev det en sen kväll i stallet, jag red, verkade hovar och sen åkte jag på att röja upp vinterhagen för att flytta hästarna från betet. Halv elva fick jag äntligen åka hem men det känns skönt nu att ha dem närmre stallet igen!
Vad har jag mer hunnit göra då? Jag följde med ned till Rimbo för en distanstävling för att känna på sporten som groom, som att det inte är nog med att det är tävling så blir det även typ rally ibland!
På tal om Rally så har jag deltagit i just ett sådant. Ett uthållighetsrally i pengfors! 19 lag var med, man körde i fem timmar. Min bror hade anmält sitt företag, men det blev mer mitt lag i slutändan, haha. De blev bara två från bros jobb och jag kom dit och tog med mig Emil och Julius. Två av de fem timmarna var damtimmar då endast damer fick köra. Så som ensam tjej på laget fick jag köra två hela timmar själv, resulterade i att jag körde ca 60 av 122 varv. Då killarna fick samsas om tre timmar och de gånger bilen behövde skruvas i var under herrtimmarna. Haha.
En liten Nissan Micra, och alltså gud vad tävlingsdjävulen vaknade! Jag skulle köra lugnt, men när alla andra börjar vara och knuffa i en då börjar jag knuffas tillbaks. Irriterande var att vår bil var så fruktansvärt smidig i kurvorna, så jag låg jämt och ville om de andra trögsvängda som sinkade ner på min tid, men väl på rakorna där jag skulle köra om hade jag ingenting att gasa med medan de tröga bilarna hade mer under huven och drog iväg, för att jag sen skulle behöva bromsa i kurvorna igen bakom dem... Två små dramatiska omkörningar gjorde jag och ett försök till omkörning, där den andra bilen trängde ut mig och mosade det dyraste på hela bilen, vår ena sidospegel från en Kia. Hahahaha!
Vi låg länge 4a bland de framhjulsdrivna men slutade som 6a. Placerad 9 av alla 19 bilar så hyfsat bra gick det väl för att vara första gången för alla på laget och minsta bilen på hela motorstadion!
Det här var sjukt roligt, och något jag absolut vill göra igen! 
Ryggont har jag också kört med i två veckor. Jag har skyllt på bilsittandet från distanstävlingen men som Elin sa, jag måste ju ha gjort något. Jag kan dock bara skylla på min nya madrass i sängen då som gjort mig känsligare sista tiden. Inte blir det bättre i ryggen när jag bara får sova på en sida pga mina visdomständer på ena sidan(rygg är inte ett alternativ då Emil inte kan sova när han hör hur jag slutar andas blandat med snarkningar, hehe). Men den senaste veckan har jag sovit med varm vetekudde på ryggen, och jag kan bara tacka gudarna för denna sak! Den gör underverk!
Avslutar detta långa inlägg med att skryta över min telefon som ändå tog denna bild på ett norrsken som knappt syntes för ögat, den har ju en "proffs-foto-funktion" som jag inte förstått mig på men alltså! Helt oredigerad(jag förstår mig ju inte på redigeringar heller).
